På svenskan i skolan har vi påbörjat en helt ny sak. Det var den absoluta överslutna saken tyckte jag, men vi ska tydligen köra lite teater! Som ni kanske har fattat med rubriken så ska vi köra den traditionella balkongscenen från Romeo och Julia. Tjejerna ska (såklart vara Julia), stå på bänkarna medans killarna ,som ska spela Romeo, ska sitta på knä och titta upp. Sen ska man köra en liten pjäs där inför klassen.

Visst, det är mycket roligare än vad man egentligen ska köra på svenskan för då ska man ju bara skriva uppsatser, berättelser, krönikor hit och dit, så teater blev en liten vändpunkt. För det andra så kommer jag stå där med ett fett flin på ansiktet för jag kommer tyvärr inte kunna hålla masken och helst inte när meningen: "Och hur ska jag tillfredställa dig ikväll?" (fniiiiiss...) kommer upp. Men det är väl bara att bita sig i läppen och tänka på betygen! 

En annan sak, nu när jag liks snackar på om Romeo och Julia och allt annat kärlekssnack, så blev jag förvånad idag då jag läste manuset. Det var ju äkta, inget nypåhittat trams som någon random snubbe kom på, utan de (nästan) orginella orden användes och att kärlek kunde uppstå på en sån stor nivå hade jag nästan ingen aning om. Yeayea, det är en berättelse men what if det hade varit i nuläget. Undra om sån kärlek finns.. :love: