Som jag skrev i det tidigare inlägget så stack jag hem till pappa en stund. När jag var där så insåg jag hur mycket jag saknade det gamla tvspelet som var hos han och att jag inte hade spelat det på länge.. Det har jag också skrivit om i ett tidigare inlägg!
  Så jag frågade pappa om jag kunde ta hem det till mamma men han sa: Nej.. Och förresten, det är farfars spel, kommer du ihåg?

Och ja, jag kom ihåg. Han fick det av min faster på julafton för några år sen, men då fick vi det eftersom inte var en sån där "som spelade tv-spel".

Jag la till några argument så jag kunde få ta med mig spelet till mamma, men det enda han sa var: Ring till farfar och fråga om det går bra!

Sagt och gjort, jag ringde farfar och en del av våran konversation löd ungefär såhär:

Jag: Hej!
Farfar: Nämen hej, äre a Malin! Det är ju så många brudar som ringer till mig så jag håller liksom inte kollen!;)
Jag: Haha, nä, det förstår jag!

Men jag frågade om jag kunde ta med mig spelet, och det var ju inga problem! Suck on that pappa.. Men jag tror inte att farfar uppfattade att det egentligen var hans spel, men spela roll!

Så.. Tada!


LOVE!

Det komiska i det hela var att jag spelade i ungefär 15 minuter, sen blev jag less. Oops?:S