Det här har jag nyss kommit fram till. Det går inte att ha tråkigare än jag! Helt omöjligt. Och jag är 110% seriös. Så nu, tror jag att jag ska kryssa ner allt, stänga av datorn, och bara gå och lägga mig ner i sängen, där Oliver nästan tar upp hälften. Men egentligen får han inte vara i sängen, för det blir så äckligt hårigt! Han tappar ju hår så det är inte sant. Men ändå vill jag ha honom hos mig, har blivit som en vana. Men från och med ett tag sen får han inte sova med mig, utan där nere där mina ben är. Lagt ut en liten filt åt han där, så blir alla glada! Eller, jag blir det iallafall. För så här brukar en vanlig kväll vara när jag ska sova.

Jag lägger mig och kanske läser en tidning eller en bok innan jag ska sova. Jag har min sänglampa på såklart. Oliver sover där han ska göra, och jag är nöjd. Men sen när jag har läst tillräckligt, och släcker lampan, kanske det tar 10 sekunder så känner man hans tassande steg komma närmare och närmare. Jag tänder lampan och få se en liten svart katt med sina jättestora ögon just framför mitt ansikte. HUR KAN MAN MOTSTÅ?!?! Men jag biter ihop, tar tag i honom och sätter ner honom på sin lilla filt. Det gör ont, det gör det faktiskt=(! Och det kanske upprepas några gånger innan han fattar lite, och lägger sig där tillslut.

Men ibland kan jag inte motstå, och måste ta han i mina armar och bara krama om han. Då, är nog båda nöjda!;) Men det blir inte ofta nu, nu har jag faktiskt bestämt mig. Men det är svårt, mycket svårt. Helst när han är den absolut sötaste katten som finns i hela världen.